Fängslande dåligt av herrarna

Total eufori efter vinsten mot Chalmers i förgående omgång byttes ut till kanske den tyngsta besvikelsen om skådats i ett omklädningsrum för GSIF. Vad hände? Hur blev det såhär? Hade Chalmers som var i omklädningsrummet bredvid hällt något i vårt vatten? Varför va vi så in i h*lvete dåliga? Vi kan börja med dagens trupp, den var det åtminstone inget fel på alls:

Richard Lan

Christoffer Matshede – Andreas Näkne – Anders Karlsson – Fredrik Mile

Victor Jansson – Oskar Jonson Lövbom (K) – Mersad Babic – Joel Larsson

Jacob Nilsson – Daniel Colunga

Bänk:
Mattias Dotevall, Edvin Johansson, Martin Ericsson, Jonatan Holmér, Lucas Waldenbäck

Härlanda inleder matchen så som resten av matchen fortskrider, med en lång boll som leder till hörna. Eller ja, ibland fick de frispark på mittplan innan de hann slå den långa bollen. Faktum är att jag aldrig sett såhär många frisparkar på mittplan under en match förr. De var inte felaktigt dömda, men det blev en tillställning som avbröts konstant med massor av fasta situationer. Tyvärr är det på just en fast situation, nämligen en hörna som Härlanda tar ledningen. En omarkerad gubbe på bortre nickar enkelt in bollen någon meter från mål. 1-0 i minut 27. Detta kommer något olyckligt, för om det fanns någon hyfsad period för oss idag var det de 10 minuterna innan målet.  Då har Jacob Nilsson haft två avslut, ett på mål och en Henry-liknande bredsida strax utanför. Det skapades även en del farliga hörnor och en frispark i bra läge, men utan resultat. Halvleken avslutas med att Victor Jansson nickar strax utanför på ett tidigt inlägg. Även om spelet saknades för oss skapades ändå tre bra målchanser som borde förvaltats bättre.

Andra halvlek ser ungefär ut som första, massor av avbrott och ett GSIF som försöker utan att räcka till. Skapas väl bara ett enda hyfsat läge när Mersad lägger en boll över Härlandas backlinje till en djupledslöpande Daniel. Han når bollen först, strax innan målvakten, men avslutet går utanför. I vårt försök till en kvittering flyttar vi upp mittback Anders mot slutet, leder dock till att Härlanda kontrar in 2-0 i matchens sista minut, ridå.

Summeringsvis är inte Härlanda spelmässigt bättre, men de vinner oftast kampen om andrabollarna. De är tunga i luften och skapar massor av fasta situationer som till sist ger utdelning. Försvarsmässigt är det inget större fel på vår match, det är anfallsspelet som krampar mer än en 80-åring som sprungit maraton. Kvalitén på de flesta bollar och mottagningar är under all kritik. Alla vet att vi kan bättre. Vi sliter och jobbar där ute, men är konstant steget efter. Kanske kan en bättre kommunikation ute på plan vara en del av lösningen. Ökas snacket, ökas per automatik intensiteten och det är lättare att komma in i matchen. Det var inte knäpptyst där ute, men jämför man med matchen på planen jämte mellan Chalmers och Fässbergs, då var vi på begravning och de på ett festligt bröllop. Nu reser vi oss från vår egen grav vi grävt, i denna grav ska vi istället slänga ned nästa omgångs motståndare Sjövalla FK/Mölnycke IS, så drar vi på bröllop istället, det är så jävla mycket roligare.