Tuffa förutsättningar återigen då det vankades sommarmatch. Som studentförening är vi glada att skolorna drar igång nästa vecka och att folk likaså är tillbaka i stan. Dock är det väldigt kul att ett rödsvart hjärta kan banka hos gamla eldsjälar som ställer upp trots att de haft uppehåll från fotboll ett par år, allt för vi ska kunna få ihop ett lag. Azalea stod för motståndet och skrev på sin Twitter att de hade 18 gubbar borta, vi bräckte dem genom att sakna ytterligare ett par till. Och vår avsaknad av juniorlag, att kunna plocka in yngre förmågor nerifrån gör det extra tufft. Nåväl, utan att raljera allt för länge vem som hade sämst förutsättningar inför matchen blev det till sist en rättvis, om än allt för stor sett till matchbild, seger för Azalea.

Truppen: (3-5-2)

William Illsley

Alexander Falk Hermansson – Anders Karlsson (K) – Victor Jansson

Joost Algera – Johan Hultman

Jonatan Holmér – Martin Sidaway – Tom Webb

Ahmed Al-Bena – William Jonsson

Bänken:
Olle Cimmerbeck, Joel Larsson, Christoffer Hedenbjörk

Inledningen och likaså större delen av matchen så var det Azalea som hade bollen i sin ägo. Detta öppnade upp för omställningar som ändå var något vi var fortsatt bra på, och just på en omställning tryckte sommarens nyförvärv in 1-0. Bollen dansade från Ahmed till Jonte på högerkanten, han i sin tur hittade in till William som på ett tillslag placerade in bollen nära stolproten, ett fantastiskt fint fotbollsmål. Efter målet fortsatte matchbilden med mycket boll för Azalea. Vi hittade inte rätt i våra försvarssituationer och fick egentligen aldrig, matchen igenom, någon press på deras bollhållare. Lägg där till att anfallsspelet hackade i uppspelsfaserna, Azalea satte en press som gjorde att vi antingen tappade boll eller fick slå en för tidig, avgörande och svår boll. Detta ledde till att 3-backslinjen allt som oftast fick jobba felvända och ensamma mot egen kasse och jaga djupledslöpande Azalea-spelare. Många gånger gjordes det heroiska rensningar och sista sekundenbrytningar, med huvud, knä och tå. Men i det långa loppet blev det dock allt för farligt och blottande, detta resulterade i många hotande fasta situationer som hörnor och frisparkar. Tyvärr har det varit ett problem säsongen igenom att lyckas försvara ordentligt på fasta, även denna gång. En frispark slogs inåtskruvad mot bortre stolpen, fick en touch på vägen, damp ner vid stolpen och trycktes in från nära håll. Återigen något slappt av oss och 1-1. 1-2 gjorde Azalea sedan på ett skott utifrån. Alex, med Jonte som helt korrekt understöd, blev ändå båda bortdribblade på kanten, Azalea-gubben vände inåt och fick iväg en lam fösare. Han fick för mycket tid och plats att få iväg avslutet, men i slutändan var det inte mycket till skott, varken till kraft eller placering, men den slank in.

Andra halvlek liknade den första, otryggheten fortsatte med en relativt ensam backlinje. Joost tog dock ett ännu större defensivt ansvar i andra halvlek, vilket gjorde det något stabilare till en början. Det är under denna stabilare period som vi lyckades få en frispark höger om deras straffområde. Jansson slog den perfekt på Olles panna som forcerade in den från nära håll, 2-2 och vi var tillbaka i matchen. Extra kul för Olle som gjorde sitt första mål för GSIF. På Azaleas 2-3-mål satte vi igång bollen alldeles för fort, innan vi hann flytta upp laget. På väg upp med laget förlorade vi bollen på mitten och fick en omställning, likt de som vi konstant utsattes för, emot oss. Viss desorientering bakåt från oss kombinerades med ett fint instick mellan backlinjens lagdelar till en Azalea-spelare som tagit en löpning in i straffområdet, 2-3.

Efter detta flyttade vi upp våra positioner ett snäpp för att kunna trycka in en kvittering. Det var i detta skede som 2-4 kom emot oss, större delen av laget var på offensiv planhalva efter en fast situation, Azalea kontrade då på ännu större ytor och placerade snyggt in bollen med en lobb på ett friläge. Vi fortsatte kämpa och hade en boll i mål av Joel som dock blev avblåst för hands, delade meningar om den handsen minst sagt, men domaren dömde till Azaleas favör i det läget. Istället för 3-4 med 10 minuter kvar och få chansen till en slutforcering, så kom kallduschen. På efterföljande frispark från Azaleas egna straffområde(!) fick de ett friläge. Jansson missbedömde den höga bollen som då smet över hans huvud, Anders som närmsta mittback missade att falla och täcka upp bakom, Alex föll men var allt för långsam, han hann inte fånga upp Azalea-spelaren som punkterade matchen, 2-5. GSIF avslutade efter detta med 10 man då Alex fått sitt andra gula för dagen. Alex var först in i en situation, sparkade iväg bollen i brösthöjd med vristen, direkt där efter kom en blottad sula med dobbar och sträckt ben, med full fart i samma höjd av en Azalea-spelare och träffade Alex på foten. Efterföljande reaktion var för stark och det andra gula är möjligtvis berättigat, men att Azalea-spelaren inte åkte ut med ett rött kort var ett smärre mirakel.

En kittlande tanke är vad som kunnat ske med ett enligt oss godkänt 3-4-mål med 10 minuter kvar, i kombination med att vara en man mer på plan, snarare än en färre. Men det stannar vid en kittlande tanke, och i slutändan är det verkligen inte domaren som avgör denna match, vi var för dåliga helt enkelt, inte mer med det. Azalea vann till sist matchen rättvist, siffrorna var i och för sig något stora men spelar ingen större roll.

Nu är vi på riktigt indragna i en spännande och onödig bottenstrid för första gången på 7 år, två extremt viktiga matcher väntar. Härnäst mot jumbon Slottsskogen/Godhem IF följt av Solängens BK som i skrivande stund ligger en pinne före oss i tabellen med en match mindre spelad.