Säsongen 2025 – Göteborgs Studenters IF
Efter några veckor med träningar på Guldheden Södra varvat med Heden började säsongen på riktigt med ett väldigt lyckat träningsläger på Donsö. Vi var ett femtontal spelare som tog båten ut till södra skärgården där vi inkvarterades i en stor idrottshall med tillgång till perfekt kök med samlingslokal. Vädret var med oss och träningarna samt träningsmatchen genomfördes i strålande sol vilket gjorde att de flesta i laget tog sitt första havsbad denna helg. Spelet var lovande och vi höll jämna steg med Donsö. Vi var redo för seriematcher. Träningslägret innebar också att vi fick tillfälle att prata ihop oss som lag gällande målsättningar. Vi gick in i säsongen 2025 med en vision om att stärka lagandan, bygga kollektivt ledarskap, hitta en högre lägstanivå, bärga fler poäng än tidigare säsonger samt ta oss in i topp tre när serien skulle räknas samman. Vi uppnådde allt detta förutom den där topp tre placeringen vilket gör att säsongen som helhet känns väldigt lyckad. Men, seriespelet började lite haltande. Vi började att ta oss an två lag som förra säsongen spelade i femman – nämligen Kungsladugård och Öjersjö. Trots två ganska jämna matcher spelmässigt så var facit att vi låg sist i serien på 0-8 i målskillnad, 0 poäng samt vår kapten skadad. Serien kunde börjat bättre om en säger så och där och då fanns det många som hängde med huvudet. Men precis som de senaste tre åren med GSIF så vinner vi nästan allt från mitten av april till slutet av maj samt i september. Om serien skulle pågå dessa veckor hade vi nog varit uppe i fyran idag.

I samband med den här fina perioden på våren hände också det helt otroliga att vi startade med samma lag i två matcher efter varandra – något unikt i GSIF:s sentida historia vilket är ett tecken på att många spelare prioriterade matcher och träningar under dessa veckor. Vi fick till en bra balans i laget (inte minst med starkt mittfält), spelare fungerade bra i nya positioner i relation med andra (till exempel John som spelfördelare och målskytt till vänster) samt några spelare som lyfte sig ytterligare och fick ut mer av sin kapacitet (t.ex. Mackan och Hjalmar). Vi vann bland annat hemma mot Askim på ett väldigt övertygande vis där vi dominerade hela matchen. På samma vis spelade vi oavgjort mot Fröjden samt tog några segrar mot Heden, Landala, Chalmers m.fl. av bara farten. Inte minst visade det sig återigen hur Guldheden Södra är en väldigt stark hemmaborg för oss där vi kan spela vårt högre presspel, snabba passningsspel längs med backen och hitta runt på kanterna med fina inspel. Nackdelen med styrkan på GS visade sig dock i slutet av våren och början på hösten med fyra raka förluster borta mot Härryda, på gräs mot Apollon, borta mot Öjersjö och en neslig uddamålsförlust mot Landala. Om det är något medskick som kan göras inför säsongen 2026 så är det att fler poäng behöver tas på bortaplan – på hemmaplan vinner vi oftast. Juni och augusti hade återigen visat sig vara månaderna då GSIF tappade möjligheten till en topplacering – denna gång trots ett väldigt fördelaktigt spelschema. Hur eller hur, humöret i gruppen var ändå bra, många spelare kom på träningarna, vi hade högt tempo och skoj tillsammans. Även om de, i mångas tycke onödiga förlusterna, sved ordentligt. I september fick vi återigen ordning på spelet och segrarna kom på ett pärlband mot Heden, Chalmers samt på ett väldigt övertygande vis mot den blivande serietvåan Kungsladugård. Vi var också nära att vinna mot de andra topplagen Fröjden, Härryda och Askim där vi tyvärr inte riktigt kunde stå hela distansen ut. På hösten experimenterade vi också med en ny uppställning (3-5-2) som vi tränare tyckte fungerade väldigt bra när vi ville stänga matcher och säkra poäng samt i de matcherna vi inte riktigt kom fram på kanterna med vår vanliga uppställning (4-3-3). Inte minst på bortaplan kan en uppställning som gör det svårt för motståndarna att komma igenom på kanterna vara nödvändig för att ta dom där poängen som krävs. Som helhet ser vi tränare att gruppen kollektivt har utvecklats enormt de senaste tre åren. Från att vi knappt haft en enda ledare på planen som kan höja rösten, skrika instruktioner till medspelare och styra speltempot – så har vi nu många lirare som kan ta detta ansvar (Joost, Sanin, Leo, Anders, Joel m.fl.). Många killar har utvecklats också personligen till mer ansvarstagande både på och utanför planen. Dessutom har flera personer tagit kliv framåt som fotbollsspelare, verkligen vecklat ut alla sina förmågor på värdefulla vis! Truppen har inför 2026 både bredd, djup och toppar samt flera spelare som kommer tillbaka från vistelser utomlands vilket bäddar för ett roligt år! Vi tränare är stolta över vad vi gjorde tillsammans 2025, trots en besvikelse över att vi inte tog den där topp tre positionen, och tänker att det som vi skapade ihop detta år kommer bära frukt flera år fram

//Martin Hultman