Förlustångesten har legat tät över klubben de senaste 11 omgångarna, eller rättare sagt ångesten över oförmågan till att vinna, vi har älskat att spela oavgjort. Men äntligen så släppte det, en lättnad genomforsade varenda hjälte bärande den rödsvarta manteln efter en laginsats som gav 2-1 ”hemma” på Heden mot Solängens BK.

Kvällens hjältar utan inbördes ordning:

William Illsley

Joel Larsson – Anders Karlsson – Alexander Falk Hermansson

Jonatan Holmér – Martin Ericsson – Elias Pettersson – Victor Jansson

Fredrik Mile

Hampus Martinsson – Sebastian II Andersson

Super bench:
Tom Webb, Gustav Magnusson, Olle Cimmerbeck, Martin Sidaway

Publiken:
Hasse i spetsen med sin illrosa regnponcho med gömda flaskor seger- och födelsedagsfirarbubbel (grattis Sebbe till både seger och födelsedag), tillsammans med en trevlig fanskara som trotsade Göteborgs horisontella regn en mörk torsdagskväll.

Solängen, ett lag som jag vill minnas vi alltid vunnit mot, förutom i år, men aldrig haft det lätt för. Ingen av lagen hade inför kvällens sammandrabbning en enda seger efter uppehållet. I inledningen av matchen tilläts vi rulla boll då Solängen låg lågt. Vi gjorde det så pass bra att vi vid ett tillfälle hade bollen i mål. Bollen gick som ett snöre från backlinjen upp till motståndarnas straffområde och hamnade i nätmaskorna, tyvärr avblåst för offside. Solängens första riktiga läge kom på en fast situation, en frispark som lyftes in mot bortre stolpen, Solängenspelaren var först på boll men träffade stolpen. I anfallet efter gjorde vi istället 1-0. Detta efter ett ganska likt anfall som hade föranlett till vårt förra avvinkade mål. Hampus (gjorde en strålande insats och vann alla sina dueller, fördelade bollar och var allmänt hotade, enda sättet att stoppa honom var att spela fult ifrån Solängens sida) spelade fram till en outtröttlig Jonte på högerkanten, som om han aldrig gjort något annat placerade han in bollen med en behärskad bredsida vid främre stolpen, 1-0 till GSIF. Efter målet fick Solängen något mer att säga till om, de hade mer boll och hotade med djupledsbollar som backlinjen fick springa sig trötta på. Till sist fick de utdelning, pressen på deras bollhållare var inte tillräckligt tajt, han vek in ifrån sin vänsterkant, fick iväg ett bra skott mot bortre stolpen, 1-1. Både GSIF och Solängen var nära att måla ytterligare, en fast situation från oss slank så när in på bortre där både Alex och Anders kom rusande. Solängen hade ett skott på inspel som slank över från nära håll och ytterligare en fin chans, men William räddade oss. 1-1 i paus besvarade matchbilden relativt väl, vi inledde bättre, men Solängen avslutade starkare.

I början av andra hade Solängen ett avslut som gick strax utanför vår ena stolpe, vid en första anblick trodde man att det var mål men icke. Annars var det återigen GSIF som tog över matchen och förde spelet. De gångerna som det blev farligt bakåt var när vi tappade boll i våra anfall, dock eloge till att vi försökte spela boll och det var i slutändan just det som gav oss segern snarare än en förlust. I minut 62 var det likaså ett fint spel från oss som föranledde Sidaways mål, Hampus passade vidare till Mile som stack fram den till Sidaway. En välplacerad bredsida utanför straffområdet senare stod det 2-1. 3-1 hängde sedan verkligen i luften, först en stolpträff och strax efter ett dunderskott från nyförvärvet Elias konfirmerade detta. Elias växte med matchen och vann i slutet av matchen alla sina viktiga dueller på sin defensiva mittfältsroll. Tyvärr slank inte 3-1 in som sannolikt hade punkterat matchen, utan istället avslutade vi med att parkera pussen sista kvarten. Det som skapades från motståndarna var endast skott utanför straffområdet, för det mesta helt ofarligt. Men Solängen hade en boll inne mot slutet, just ett skott utifrån skapade en retur som de forcerade in i mål, avvinkad för offside. 1-1 i (diskutabla) offsidemål, 1-1 i stolpträffar men 2-1 i matchen, ett resultat som stod sig tills domaren satte pipan i munnen och därmed cementerade en fantastik skön, och sett till 90 minuter rättvis seger för GSIF. I och med segern klättrade vi förbi Solängen och fick andrum nedåt i tabellen. En fantastik laginsats där vi verkligen stod upp för varandra och på det hela hade fina kombinationer i anfallsspelet, vilket ledde till båda målen.

Härnäst väntar överlägsna serieledarna Önnered på hemmaplan, senast var vi nära att skrälla till oss 1 poäng, men deras keeper var nog bäst av alla inom divisionerna 5-7, så han valde att sätta stopp för det. Det kommer bli en match som vi nu kan se fram emot, som vi kan spela helt utan press tack vare vår seger, samt att ingen förväntar sig något annat än att Önnered ska promenera sig igenom matchen till en seger.