Då var dagen äntligen här. Dagen då allt slit på försäsongen skulle ge resultat, då poängen skulle börja trilla in. Tändvätskan var givetvis enorm efter att Rasta-bloggen tippat oss trea från slutet i årets tabell, det är bara att tacka och ta emot. Det fick Vrångö IF sota för som besegrades med 1-0.

Årets första startelva:

Willliam Illsley

Jonatan Holmér – Andreas Näkne – Anders Karlsson – Victor Jansson

Joost Algera

Elias Eder – Oskar Jonsson Löfbom (K) – Martin Ericsson – Mattias Wångblad

Sebastian Andersson II

Bänk:
Ahmed Al-Bena, Olle Cimmerbeck, Rasmus Canfjorden, Mirko Russo, Sebastian Andersson I

Första halvlek bjöd inte på något skönspel, inget av lagen besatte kvalitén att på egen hand bygga upp ett spel som ledde till några chanser. Men GSIF hade en tendens att bjuda motståndarna på ett par heta chanser, detta då det slarvades med passningar och mottag på egen tredjedel. Näkne reparerade ett av dessa misstagen med årets glidtackling i eget straffområde, på egen hand hindrade han Vrångö att ta ledningen tidigt i första halvlek. Tyvärr fick Näkne lämna planen strax efter detta då han fick en bristning i framsida lår, men han såg riktigt stabil ut så länge han var på plan. Mirko Russo fick då hoppa in bredvid Anders ”The Bull Fighter” Karlsson i mittlåset istället. Mirkos första seriematch i GSIF-tröjan klarade han av med bravur, stenhård och resolut. Vissa i laget vill jämföra vår nyfunne italienare med en yngre Chiellini. Vrångö skapade ett par halvfarliga lägen till på våra misstag, nollan kändes hotad bakåt, men GSIF redde ut det och 0-0 stod sig till halvlek. Ska vi vara helt ärliga skapade GSIF inte något under första, vi stack endast upp på ett par fasta situationer.

Vad som sas i halvlekssnacket förblir en gåta, med det som sas får gärna sägas oftare. GSIF kom ut som ett helt nytt lag i andra halvlek. Första 20 minuterna parkerades på offensiv planhalva. Oskar satte en kraftig frispark i ribban och Joost mäktade med ett kanonskott utifrån som tippades till hörna, Vrångö var i gungning, 1-0 hängde i luften. Sebbe II fick chansen från straffpunkten efter att Elias blivit för hårt tryckt i ryggen, tyvärr räddade målvakten bollen upp i ribban på en helt okej slagen straff. Elias hann med att komma fri med målvakten också, men en ny räddning hindrade att målet kunde firas. Tyvärr hade Vrångö en förbannat bra målvakt, vilket vi också såg när vi scoutade deras ö-derby mot Donsö härom veckan. Mitten av andra blev ett ställningskrig där Vrångö fick något mer att säga till om, utan att för den sakens skull skapa några farligheter. Istället var det GSIF som drog det längsta strået när Victor ”Katten” Jansson dunkade in en hörna från nära håll. Sebbe II (som sprang till krampen gjorde sig påmind, då ska det nämnas att Sebbe II inte får kramp i första hand med den fysiken) vann sin duell på bortre stolpen, kalabalik uppstod och diverse skott hann avlossas innan Jansson fick bredsida in bollen. Joost fick en assist som mer liknade något Peter Hansson kunde mäktat med, alltså motsatsen mot hur Özil hade assisterat helt enkelt. 1-0 stod sig matchen ut och det var i slutändan ett rättvist resultat.

Sebbe I gjorde ett fantastiskt slit när han fick komma in på den centrala mittfältet, kul att se hans fulla kapacitet igen efter en bra tids frånvaro p.g.a. mystiska omständigheter. Ahmed Al-Bena gjorde seriepremiär, ett stabilt inhopp på kanten som lovar gott inför säsongen. Piff & Puff, läs Joost & Elias, gjorde livet surt fler än en gång för motståndarna. Joost förlorade inte en enda duell på sin defensiva mittfältsroll och Elias sprang frenetiskt både som ytter och renodlad forward. Till sist, men inte minst, fick Olle ”Schulman” Cimmerbeck komma in och kriga mot slutet av matchen också. Hela fem debutanter, ett särskilt tack till er. Välkomna till stans skönaste gäng.

Nästa match är mot ett till ö-lag, nämligen Styrsö BK. Torsdag 11 april, kl 20.15 på Heden så smäller det igen.