Rent vatten bärgades från Johanneberg då det där matchen spelades, i Kungsladugård, rådde drickförbud. Kanske hade förlusten mot SG Argo/Masthuggets BK känts bättre i efterhand om vi kunde yttrat orden:
”Det måste ha varit något i vårat vatten.”

Kvällens trupp:

William Illsley

Jonatan Holmér – Andreas Näkne (K) – Victor Jansson – Tom Webb

Sebastian I Andersson

Martin Sidaway – Mersad Babic – Joost Algera – Olle Cimmerbeck

Sebastian II Andersson

Bänk:
Alexander Falk Hermansson, Johan Hultman, Mattias Dotevall, William Brandt

A/M inledde matchen med hög press, vi spelade oss ur den snyggt och satte igång matchens första anfall. Matchen kändes lovande till en början, åtminstone till minut 7. Då skapade A/M en hörna, ett otroligt passivt försvarsspel gav A/M rejält med tid och utrymme att göra vad de ville, så de nickade enkelt in 1-0. Första halvlek bjöd inte på något skönspel från något av lagen (en mening som yttras ofta här i matchreferaten, men det är trots allt division 6), vi stack upp ibland, hade några fasta situationer men slarvade för mycket i uppspelsfasen för att vi skulle kännas tillräckligt heta. Istället blev det 2-0 när straff tilldömdes A/M. Näkne i backlinjen blev fasthållen i straffområdet och höll armkrok tillbaka. Båda spelarna ramlade men förteelsen ansågs vara värre åt ena än andra hållet. Straffen däremot var den mest otagbara i år, väldigt snyggt ditpangad i Williams vänstra maskor. Innan domaren hann blåsa för halvlek, hann han även med att blåsa en straff till, denna gången i favör för oss. Ett kramkalas uppstod när Sidaway ska upp i luften och nicka, straff eller inte så var det åtminstone konsekvent dömt sett till tidigare straffsituation. Victor Jansson stegade fram, men brände skottet med en klassisk övertändning i dubbel bemärkelse. A/M hann även med en ribbträff mot slutet, vill minnas att det var en nick som William ändå hade ganska bra koll på och returen lyckades vi rensa undan. 2-0 i paus kändes surt, speciellt med det gyllene reduceringsläget på slutet via straffen.

Om första halvlek var en jämn tillställning spelmässigt så blev andra halvlek en annan historia. 4-1-4-1 byttes till 3-5-2 och vi lyckades trycka ned A/M till eget straffområde under mer eller mindre de sista 45 minutrarna. Näkne brände öppet mål efter en hörna (som för övrigt A/M:s nummer 8 ska ha stor eloge för att vi fick slå då han ärligt påpekade att den dömda insparken inte var korrekt), Hultman fick till en fin träff som tyvärr slank utanför, många nästanlägen där tånaglarna inte borde ha klippts skapades och skott blockerades både här och där. A/M slutade halvleken med ett friläge som William i vanlig ordning räddade, i övrigt var det vår halvlek till fullo. Det stora spelmässiga övertaget i andra halvlek till trots, så var vi något för uddlösa framför mål då vi inte skapade tillräckligt med hundraprocentiga chanser. Men sett till 90 minuter, totalt antal skapade chanser/halvchanser och spelmässigt övertag i andra halvlek kan man börja raljera om det var ett rättvist resultat eller inte, men faktum är att ibland så måste det nog ändå vara det, hur surt det än känns. Det går nämligen att koka ned till att A/M gjorde mål på en hörna och en straff, medan vi missade båda delarna.