Om man ändå kunde skylla på vattnet

Rent vatten bärgades från Johanneberg då det där matchen spelades, i Kungsladugård, rådde drickförbud. Kanske hade förlusten mot SG Argo/Masthuggets BK känts bättre i efterhand om vi kunde yttrat orden:
”Det måste ha varit något i vårat vatten.”

Kvällens trupp:

William Illsley

Jonatan Holmér – Andreas Näkne (K) – Victor Jansson – Tom Webb

Sebastian I Andersson

Martin Sidaway – Mersad Babic – Joost Algera – Olle Cimmerbeck

Sebastian II Andersson

Bänk:
Alexander Falk Hermansson, Johan Hultman, Mattias Dotevall, William Brandt

A/M inledde matchen med hög press, vi spelade oss ur den snyggt och satte igång matchens första anfall. Matchen kändes lovande till en början, åtminstone till minut 7. Då skapade A/M en hörna, ett otroligt passivt försvarsspel gav A/M rejält med tid och utrymme att göra vad de ville, så de nickade enkelt in 1-0. Första halvlek bjöd inte på något skönspel från något av lagen (en mening som yttras ofta här i matchreferaten, men det är trots allt division 6), vi stack upp ibland, hade några fasta situationer men slarvade för mycket i uppspelsfasen för att vi skulle kännas tillräckligt heta. Istället blev det 2-0 när straff tilldömdes A/M. Näkne i backlinjen blev fasthållen i straffområdet och höll armkrok tillbaka. Båda spelarna ramlade men förteelsen ansågs vara värre åt ena än andra hållet. Straffen däremot var den mest otagbara i år, väldigt snyggt ditpangad i Williams vänstra maskor. Innan domaren hann blåsa för halvlek, hann han även med att blåsa en straff till, denna gången i favör för oss. Ett kramkalas uppstod när Sidaway ska upp i luften och nicka, straff eller inte så var det åtminstone konsekvent dömt sett till tidigare straffsituation. Victor Jansson stegade fram, men brände skottet med en klassisk övertändning i dubbel bemärkelse. A/M hann även med en ribbträff mot slutet, vill minnas att det var en nick som William ändå hade ganska bra koll på och returen lyckades vi rensa undan. 2-0 i paus kändes surt, speciellt med det gyllene reduceringsläget på slutet via straffen.

Om första halvlek var en jämn tillställning spelmässigt så blev andra halvlek en annan historia. 4-1-4-1 byttes till 3-5-2 och vi lyckades trycka ned A/M till eget straffområde under mer eller mindre de sista 45 minutrarna. Näkne brände öppet mål efter en hörna (som för övrigt A/M:s nummer 8 ska ha stor eloge för att vi fick slå då han ärligt påpekade att den dömda insparken inte var korrekt), Hultman fick till en fin träff som tyvärr slank utanför, många nästanlägen där tånaglarna inte borde ha klippts skapades och skott blockerades både här och där. A/M slutade halvleken med ett friläge som William i vanlig ordning räddade, i övrigt var det vår halvlek till fullo. Det stora spelmässiga övertaget i andra halvlek till trots, så var vi något för uddlösa framför mål då vi inte skapade tillräckligt med hundraprocentiga chanser. Men sett till 90 minuter, totalt antal skapade chanser/halvchanser och spelmässigt övertag i andra halvlek kan man börja raljera om det var ett rättvist resultat eller inte, men faktum är att ibland så måste det nog ändå vara det, hur surt det än känns. Det går nämligen att koka ned till att A/M gjorde mål på en hörna och en straff, medan vi missade båda delarna.

Stolt förlust för Studenterna

Efter förlusten mot Solängen senast där ingenting verkade stämma var det nu dags att möta seriens hittills bästa lag, Önnered. Underdogskänslan var insmugen, men en stark trupp bjöd upp till fantastiskt motstånd. Tyvärr förlust med 1-0, men om detta nu va seriens bästa lag så ingjöts åtminstone ett hopp om en framtid spenderad i toppen av tabellen för Studenterna.

Dagens trupp:

William Illsley

Jonatan Holmér – Anders Karlsson – Andreas Näkne – Victor Jansson

Emil Blücker

Elias Eder – Joost Algera – Mersad Babic – Rasmus Canfjorden

Oskar Jonsson Löfbom (K)

Bänk:
Jacob Nilsson(!), Mattias Dotevall, Olle Cimmerbeck, Mirko Russo

Önnered hade det mesta av bollen i första halvlek. De spelade ett rakt, enkelt och långt spel mest hela tiden. Tyvärr var det den längre bollen som resulterade i 1-0 för hemmalaget. Vår backlinje, som i övrigt gjorde en grym insats, blev lite väl stillastående och missade att falla i tid. Deras forward kom fri, rundade William och satte ledningsmålet i minut 12. Vi vek dock inte ner oss utan kom till åtminstone tre bra skottlägen och ytterligare halvchanser under första halvlek. En kombination av otroligt stabilt målvaktsspel av Önnered-keepern och att våra skott inte höll tillräcklig kvalité resulterade dessvärre till att nollan inte spräcktes. Det ska även nämnas att Önnered skapade en del de också, de va de som tryckte tillbaka oss medan vi fick ligga på omställningar. Likt andra matcher denna säsong hade vi svårt att bygga ett eget spel bakifrån från insparkar, det satte oss snarare i knipa de mesta av gångerna då de gröna pressade högt, vilket skapade en känsla av otrygghet.

Andra halvlek hade en liknande karaktär till att börja med, men ju längre den led ju mer försattes spelet till de soliga öarna Hawaii. Det började bölja mer än surfvågor en stormig dag, chanser utbyttes åt båda håll titt som tätt. Vi slarvade med bollen, Önnered slarvade lika mycket. Omställningar blev omställningar på omställningen. William i mål gjorde en enhandsräddning på en annars bra slagen frispark. Anders gjorde årets glidtackling/skottblock på en passning snett inåt bakåt som William sedan räddade en retur på. Näkne gjorde en sista sekundenbrytning för att förhindra ett friläge. Lika nära som det ibland va att bli 2-0, lika nära var vi att få gå hem med åtminstone en pinne. Victor Jansson hade ett avslut innanför straffområdet som till en början verkade slinka in, men Önnereds-keepern ville annat. Ett par bollar var så när på att skära igenom motståndarnas sista försvarslinje, men fastade på vägen. Till sist, i matchens sista minut slog kapten Oskar en passning mot de djupledslöpande gubbarna Rasmus och Jacob. Jacob hakades upp och hindrades från att komma helt ren med målvakten, en känslig och korrekt fördel gavs av domaren då Rasmus istället fick chansen solo mot målvakten. Avslutet gick mot den bortre stolpen men återigen räddades bollen av matchens bästa spelare. Domaren blåste av, poängen uteblev.

Ett frenetiskt kämpande av samtliga rödsvarta på en väldigt tung gräsplan ledde inte till några poäng denna afton. Men moraliskt var det ändå en seger, vi fick ett kvitto på att vi har alla förutsättningar att slåss i toppen i år då självaste serieledarna på bortaplan gavs en rejäl match, där ett oavgjort resultat hade varit mer rättvist i slutändan. Kul att se Jacob, fjolårets interna skyttekung, tillbaka i truppen. Förhoppningsvis fick han blodad tand och fortsätter säsongen med oss, detta då målskyttet varit ett frågetecken hittills i år. Förlust, men ett fall framåt. Redan på måndag är det match igen, detta mot nykomlingarna Järnbrott som kommer att få smaka på revanschens väntande vrede.



GSIF bjöd Solängen på trerätters

Fyra av fem segrar, hittills en säsong som åtminstone resultatmässigt bådat gott. En poäng bakom toppen inför fredagskvällens drabbning, detta mot ett motstånd som de senaste åren oftast, om inte alltid, har besegrats. Men Solängen har alltid varit tuffa att möta, inte blir det bättre av att servera mål på silverfat till de hungriga Mölndalspojkarna.

Kvällens serveringspersonal bestod av följande:

William Illsley

Jonatan Holmér – Anders Karlsson (K) – Mirko Russo – Victor Jansson

Joost Algera

Ahmed Al-Bena – Rasmus Canfjorden – Elias Eder – Sebastian II Andersson

Hampus Martinsson

Bänk:
Olle Cimmerbeck och Christoffer Matshede

I det stora hela blev detta en ren krigarmatch utan något som helst skönspel från något av lagen. De enda gångerna Solängen var farliga var vid fasta situationer och när vi gav bort små aptitretare titt som tätt. Vi försökte spela vårt spel genom att rulla från egen backlinje, via mittfält för att sedan etablera spel på motståndarnas planhalva. Tyvärr kom vi inte längre än till att försöka denna regniga, mörka afton. Bollar tappades mest hela tiden och felbeslut togs. De små ljusglimtar som ändå lyste upp tillvaron under matchens gång var när ett rakare spel injicerades i mitten av första halvlek, då kunde fram för allt Sebbe II Andersson hota rejält i djupet bakom Solängens knackiga backlinje. Det var så när att det gick hela vägen ett par gånger, men några decimeters marginaler extra saknades tyvärr. Istället serverades förrätten 14 minuter efter bordssittning, detta när en hörna allt för enkelt fick slippa in vid främre stolpen. 1-0 stod sig halvleken ut.

Direkt i andra bytte vi till 4-4-2 från 4-5-1. Mer press ville sättas på Solängens backlinje genom att ha två renodlade forwards. Kanske en god tanke, men resultatet uteblev. Huvudrätten serverades redan i minut 48 efter slarv i uppspelsfasen från backlinjen. Med 15 minuter kvar övergick vi till 3-4-3, men tyvärr serverades desserten strax efter det då en onödig utvisning satte vårt sista hopp om poäng på en skarp knivsegg. Med endast 10 personer kvar i personalstyrkan blev det för tufft att forcera fram något mål, istället drömmålade Solängen in 3-0 via ett distansskott, ridå.

En typisk 0-0-match rent spelmässigt, tyvärr blev bjudningarna direkt avgörande denna gång. Visst skapades det ett och annat framåt, helt ofarliga var vi inte, men efter att ha haft marginalerna på vår sida ett par matcher blev det återigen balans i universum denna fredag. Nu väntar yttersta toppmotstånd i nästa omgång, serieledarna Önnered ska få besök på deras gräsplan torsdagen 23 maj, kl 19.00. Då krävs det ett större gemensamt ansvar och en jävla kämparglöd av samtliga ute på plan om vi ens ska ha en tanke på att ta poäng. GSIF har nu förhoppningsvis permanent stängt sin gratisrestaurang.

Tredje raka för herrlaget! GSIF – Slottsskogen/Godhem IF 3-2 (2-1)

På torsdagskvällen tog vi emot SG som efter fyra spelade omgångar stod på 3 pinnar medans vi stod på 9 pinnar.

Truppen för kvällen var följande:

       William I 
Jonte  Anders Näkne Victor
         Joost
  Martin E     Mersad
Rasmus             Mile
         Sebbe

Bänk: Elias, Ahmed, Mirko, Olle och Chris

Vi tog tag i taktpinnen ganska tidigt i matchen och försökte spela oss till lägen. Alla passningar och tillslag kanske inte satt precis där de skulle men vi försökte. I mitten av första halvlek får vi en frispark på offensiv planhalva, väldigt nära hörnflaggan, som Mersad lyfter in och efter lite studsande i SGs straffområde droppar bollen ner till Joost som trycker in 1-0. Målet skapar god energi inom laget och bara någon minut senare får vi en kontringen där Sebbe driver bollen mot SGs straffområde. Inne i straffområdet, försöker Sebbe dra förbi målvakten men blir fälld och straffspark blåses. Straffsparken tas av Mile och vi har 2-0. Det skulle hinna bli en till straffspark innan halvtidsvilan, denna åt SG. Efter en tilltrasslad situation i vårt straffområde får SG straff och reducerar till 2-1 precis innan pausvilan.

Till andra halvlek går SG ut med betydligt mer energi än oss och efter en tidig försvarsmiss så gör SG 2-2. Efter kvitteringsmålet ändrar matchen ansikte, det blir en del fulspel och gnäll från båda lagen. Sebbe kommer återigen i en kontring och gör allting väldigt bra men precis när han ska spela bollen över utrusande målvakt så blir han fälld. Det blåses ingen straff utan situationen leder till att vår tränare Husse får följa matchen från läktaren (dvs andra sidan staktet). Matchen fortsätter men inget av lagen skapar några farliga chanser utan det är mycket frisparkar och uppehåll som stör. Runt den 75′ bryter Chris ett uppspel från SG på offensiv planhalva och spelar den snabbt in till Mile som tar hjälp av stolpen och fastställer slutresultatet till 3-2.

Återigen vinner vi utan att imponera, men vad är det man säger?

-En gång är ingen gång. Två gånger är en intressant företeelse. Tre gånger är en trend.

Låt trenden fortsätta, stans skönaste gäng går mot fjärde raka.

Nästa match är borta mot Solängens BK fredagen den 17/5, vi ses där!

Andra raka vinsten för herrlaget efter 1-0 mot Azalea BK

Majmånad inleddes på bästa sätt genom att herrlaget plockade med sej 3 pinnar från Majvallen trotts att spelet ej övertygade. Motståndarna för dagen stod Azalea BK för, en klubb som herrlaget inte mött i seriesammanhang någon gång tidigare.

GSIF anlände till Majvallen med en 15-mannatrupp och ställde upp med följande elva:

Bänk: Mersad, Mattias, Olle & Tom.

Azalea tog kommandot direkt i första halvlek och GSIF hängde inte med. Positionsspelet och kampen om andrabollarna lämnade mycket att önska. Lägg där till en undermålig kvalité på passningsspelet så hade GSIF inte många rätt i under första delen av första halvlek. Herrlaget rycker dock upp sej och skapar några chanser innan pausvisslan ljuder.

Andra halvlek fortsätter som första slutade och GSIF har en bra period i början av halvleken dock utan att etablera några längre sekvenser på offensiv planhalva. En kvart in i andra halvlek kommer ledningsmålet efter en fin sekvens där Sebastian Andersson II skjuter ett skott precis innanför straffområdet som Azalea-keepern tippar utanför. På efterföljande hörna boxas bollen ut från målområdet och påpassligt i höjd med straffpunkter snappar Joost Algera upp bollen och dunkar upp den i nättaket. Sista delen av andra halvlek pressar Azalea för en kvittering men GSIF försvaret har bra koll på Azaleas anfallsförsök och är oresonliga i duellspelet. Med skicklighet och lite flax bärgas 3 poäng denna eftermiddag.

Inga välspelade 90 minuter av GSIF men bra kämpainsats och alltid skönt att bärga tre pinnar trotts att spelet hackar. En eloge till dagens domare Jörgen Lindell, som vanligt höll han matchen på en bra nivå och var följsam utan att blåsa sönder matchen.

Nu blickar vi framåt mot en ny träningsvecka och match mot SG/97 torsdagen den 9:e maj hemma på Guldheden södra, vi ses där.

Matchen mot Azalea går att se i sin helhet på:

https://www.gp.se/sport/031-fotboll/se-m%C3%B6tet-mellan-azalea-bk-och-g%C3%B6teborgs-sif-1.14831673

GSIF – Landala IF 3-1 (3-1)

Efter debaclet senast mot Styrsö BK var gubbarna i GSIF mer taggade än någonsin. Redan under samlingen märktes det att det var derbydags, skulle Guldheden södra förbli röd och svart? Vi var överens om det skulle krävas hårt jobb och en bra laginsats men vi var säkra på saken, det här skulle vi fixa!

Truppen för kvällen:

Martin Morén

Victor Jansson – Anders Karlsson – Andreas Näkne – Rasmus Canfjorden

Emil Blücker

Martin Ericsson – Ahmed Al-Bena

Fredrik Mile —————————————- Elias Eder

Sebastian Andersson II

Bänk: Tom Webb, Mirko Russo, Olle Cimmerbeck och sist men inte minst William Illsley.

Matchen blåstes igång av domaren klockan 19:45 och GSIF tog tag i taktpinnen direkt, det var full fart framåt. Emil, Martin och Ahmed hade full kontroll på mitten och stod för hårt jobb och fin kreativitet vilket ledde till en del halvchanser tidigt in i halvleken. Redan i minut 11 lossnade målskyttet, Emil får tag på bollen långt in på offensiv planhalva och Fredrik tar en djupledslöpning mellan ytterback och mittback och blir serverad perfekt. Han placerar den enkelt till höger om målvakten och vi hade 1-0 till GSIF.

Vi fortsatte att spela inspirerande fotboll, vi var trygga med bollen och vi vågade spela runt och ha tålamod. Som vanligt så vann Anders med resterande backlinje varje duell när Landala skickade långt vilket skapade en trygghet och vi kunde fortsätta att fokusera på det offensiva spelet. Både Ahmed och Elias tog sig till fina lägen men det skulle dröja till minut 25 innan vi gjorde 2-0. GSIF fick en frispark ute till höger på offensiv planhalva och efter coach Husses matchgenomgång så visste vi alla vad som skulle ske. Precis som på träningen så tar Anders sin signaturlöpning förbi alla försvarare, Elias slår en perfekt frispark och Anders + Rasmus går upp på bollen och nickar in den bakom målvakten. Inte ens med hjälp av VAR hade man kunnat avgöra vem som var sist på bollen, snacka om att vara synkade, snacka om lagarbete, vackert!

Precis som vanligt så finns det inget gott som inte har något ont med sig, jag väljer att citera coach Husse.

  • “Grabbar, det är precis som att ni är rädda för att vinna och leda matchen, det går inte så.”

Efter 2-0-målet lät vi Landala komma in i matchen och de etablerade för första gången i matchen spel på vår planhalva och vi visste om att de var farliga på fasta situationer. De fick ett inkast djupt ner på vår planhalva som resulterade i att de fick in bollen i vårt straffområde och vi var inte helt med och tappade markeringen. Deras nummer 4 kunde enkelt placera in reduceringen till 2-1.

GSIF vek dock inte ner sig men skönliret som dominerade första 30 minuterna övergår till mer kamp och krig. Strax efter reduceringen fick Fredrik bollen ute på sin högerkant och vek in, han hittar Ahmed som drog en gubbe, han i sin tur hittade Emil strax utanför Landalas straffområde som helt skoningslöst drog på allt vad han orkade och sköt 3-1 för GSIF. Snyggt och mentalt viktigt mål. GSIF har flera lägen att stänga matchen under sista 10 av första halvlek men resultatet 3-1 står sig.

Det finns inte så mycket att säga om andra halvlek, vi var stabila bakåt och släppte inte till några farliga chanser. Vi tappade dock spelet på mitten och har inte så mycket boll och skapar därmed inga chanser. Många i laget blir trötta av allt jobb så vi gjorde en del byten, Mirko kom in och stängde vänsterkanten, Tom sprang och jagade längst fram och Olle hjälpte till att stänga högerkanten. Ledningen var aldrig hotad och vi ska vara stolta över insatsen, vi avslutade matchen med William I på topp som en extra bonus.

Stor tack till Martin Morén som återigen visar sitt brinnande hjärta för GSIF och ställer upp i nöd och lust.

Vi står nu på 6 poäng efter 3 matcher och nästa match är mot Azalea BK den 1 Maj klockan 16:15, vi ses då!


GSIF 3 poäng!

Klar förlust mot topptippade Styrsö BK

Match nummer två för säsongen, återigen mot ett ö-lag på besök, nämligen Styrsö BK. De visade sig vara numret för stora och vann komfortabelt, slutresultat 1-6 (1-3).

GSIFs trupp:

William Illsley

Jonatan Holmér – Anders Karlsson (K) – Mirko Russo – Victor Jansson

Joost Algera

Rasmus Canfjorden – Mattias Wångblad – Emil Blücker – Ahmed Al-Bena

Elias Eder

Bänk:
Hampus Martinsson, Olle Cimmerbeck, Alexander El-Zein, Martin Ericsson, William Brandt

GSIF var under större delen av matchen, som för övrigt spelades på ”hemmaplanen” Heden, för låga i sitt försvarsspel vilket också var alldeles för passivt. Vi bjöd på hälften av målen genom slarv på egen tredjedel, resterande insläppta mål var på grund av skickliga individuella prestationer från motståndarlaget. De besatte en högre kvalité i passningar, mottag och teknik, de var mer beslutsamma och vann de flesta duellerna. Vi gjorde Styrsö bättre än vad de var och gav aldrig matchen en ärlig chans, men att de var de bättre laget och förtjänade att få med sig alla poäng hem till ön var det inget snack om. Vi hade dock ledningen en kort stund i första halvlek, där vårt största hot (i kombination med fasta situationer), omställningar, gav utdelning. Elias drev boll på mittplan, vägde av en perfekt passning i djupet till Wångblad som med ett precist inlägg hittade Emil på bortre, där hans nick satt ottagbart vid stolproten. Just i detta anfall var det kvalité rakt igenom och Unai Emery hade varit stolt. Martin Ericsson hade ett friläge och Rasmus en nick i stolpen och fler mål hade inte varit omöjligt framåt, dessa lägen kom dessvärre när matchen redan var avgjord. Hade vi undvikit att ge bort tre gratismål och haft en högre effektivitet framåt kunde eventuellt 1 pinne bärgats, eller åtminstone hade siffrorna kunnat snyggats till, men 1-6 talar sitt tydliga språk och Styrsö fick en enkel seger i slutändan.

Positivt att ta med sig var att Alexander El-Zein fick göra sina första minuter i GSIF-tröjan, blev kanske inte den roligaste match att debutera i, men vi välkomnar Alex till klubben och hoppas på seger redan i nästa omgång.

Wångblad, som slet tills krampen tillkom, gjorde denna omgång sin sista match. Han har haft många fina år i klubben men kommer nu att flytta norrut. Klubben tackar Wångis för sitt slit, tugg och engagemang under alla med- och motgångar i den rödsvarta tröjan, han kommer att bli saknad.

Torsdag 25 april kl 19:45 blir det, i vanlig ordning, ett hett derby mot Landala på Guldheden södra.

Seger i säsongspremiären

Då var dagen äntligen här. Dagen då allt slit på försäsongen skulle ge resultat, då poängen skulle börja trilla in. Tändvätskan var givetvis enorm efter att Rasta-bloggen tippat oss trea från slutet i årets tabell, det är bara att tacka och ta emot. Det fick Vrångö IF sota för som besegrades med 1-0.

Årets första startelva:

Willliam Illsley

Jonatan Holmér – Andreas Näkne – Anders Karlsson – Victor Jansson

Joost Algera

Elias Eder – Oskar Jonsson Löfbom (K) – Martin Ericsson – Mattias Wångblad

Sebastian Andersson II

Bänk:
Ahmed Al-Bena, Olle Cimmerbeck, Rasmus Canfjorden, Mirko Russo, Sebastian Andersson I

Första halvlek bjöd inte på något skönspel, inget av lagen besatte kvalitén att på egen hand bygga upp ett spel som ledde till några chanser. Men GSIF hade en tendens att bjuda motståndarna på ett par heta chanser, detta då det slarvades med passningar och mottag på egen tredjedel. Näkne reparerade ett av dessa misstagen med årets glidtackling i eget straffområde, på egen hand hindrade han Vrångö att ta ledningen tidigt i första halvlek. Tyvärr fick Näkne lämna planen strax efter detta då han fick en bristning i framsida lår, men han såg riktigt stabil ut så länge han var på plan. Mirko Russo fick då hoppa in bredvid Anders ”The Bull Fighter” Karlsson i mittlåset istället. Mirkos första seriematch i GSIF-tröjan klarade han av med bravur, stenhård och resolut. Vissa i laget vill jämföra vår nyfunne italienare med en yngre Chiellini. Vrångö skapade ett par halvfarliga lägen till på våra misstag, nollan kändes hotad bakåt, men GSIF redde ut det och 0-0 stod sig till halvlek. Ska vi vara helt ärliga skapade GSIF inte något under första, vi stack endast upp på ett par fasta situationer.

Vad som sas i halvlekssnacket förblir en gåta, med det som sas får gärna sägas oftare. GSIF kom ut som ett helt nytt lag i andra halvlek. Första 20 minuterna parkerades på offensiv planhalva. Oskar satte en kraftig frispark i ribban och Joost mäktade med ett kanonskott utifrån som tippades till hörna, Vrångö var i gungning, 1-0 hängde i luften. Sebbe II fick chansen från straffpunkten efter att Elias blivit för hårt tryckt i ryggen, tyvärr räddade målvakten bollen upp i ribban på en helt okej slagen straff. Elias hann med att komma fri med målvakten också, men en ny räddning hindrade att målet kunde firas. Tyvärr hade Vrångö en förbannat bra målvakt, vilket vi också såg när vi scoutade deras ö-derby mot Donsö härom veckan. Mitten av andra blev ett ställningskrig där Vrångö fick något mer att säga till om, utan att för den sakens skull skapa några farligheter. Istället var det GSIF som drog det längsta strået när Victor ”Katten” Jansson dunkade in en hörna från nära håll. Sebbe II (som sprang till krampen gjorde sig påmind, då ska det nämnas att Sebbe II inte får kramp i första hand med den fysiken) vann sin duell på bortre stolpen, kalabalik uppstod och diverse skott hann avlossas innan Jansson fick bredsida in bollen. Joost fick en assist som mer liknade något Peter Hansson kunde mäktat med, alltså motsatsen mot hur Özil hade assisterat helt enkelt. 1-0 stod sig matchen ut och det var i slutändan ett rättvist resultat.

Sebbe I gjorde ett fantastiskt slit när han fick komma in på den centrala mittfältet, kul att se hans fulla kapacitet igen efter en bra tids frånvaro p.g.a. mystiska omständigheter. Ahmed Al-Bena gjorde seriepremiär, ett stabilt inhopp på kanten som lovar gott inför säsongen. Piff & Puff, läs Joost & Elias, gjorde livet surt fler än en gång för motståndarna. Joost förlorade inte en enda duell på sin defensiva mittfältsroll och Elias sprang frenetiskt både som ytter och renodlad forward. Till sist, men inte minst, fick Olle ”Schulman” Cimmerbeck komma in och kriga mot slutet av matchen också. Hela fem debutanter, ett särskilt tack till er. Välkomna till stans skönaste gäng.

Nästa match är mot ett till ö-lag, nämligen Styrsö BK. Torsdag 11 april, kl 20.15 på Heden så smäller det igen.


Onödig förlust mot ”Lövet”

Uddamålsförlust mot Lövet/Johannebergs IF efter onödigt tapp i onsdagens drabbning på Guldheden södra.

GSIF inleder första halvlek piggt med hög press och kombinationsspel. ”Lövet” ligger rätt lågt och kompakt med sitt lag och har väl inga stora intentioner att anfalla, ”Lövet” gör det helt klart svårt för GSIF. En rad felbeslut, löpningar som inte kommer gör tyvärr att det blir rätt trubbigt i den sista tredjedelen i allmänhet och i boxen i synnerhet. Matchen blir mer eller mindre sönderblåst vilket bidrar till ett ryckigt tempo. Helhetsintrycket från första halvlek är ändå att GSIF borde tagit ledningen.

Andra halvlek inleds piggt och ledningsmålet kommer efter ett anfall på högerkanten, där bollen tillslut passas in centralt till Oskar Jonson Löfbom som för på ett bra skott utanför boxen, ledningen är ett faktum. Därefter trummar GSIF på och blir bestulna på en solklar straff då Elias blir fälld i straffområdet. Istället är det ”Lövet” som visar moral, efter en fin intention på offensiv planhalva görs deras anfallare ner strax utanför straffområdet och den efterföljande frisparken skjuts i mål, en frispark GSIF keepern borde ha städat av relativt enkelt. I matchens slutskede får GSIF också en gubbe utvisad efter ordväxling med Lövets ålderman i anfallet, kort därefter tar motståndarna ledningen på en hörna. Lövets mittfältare får relativt ostört raka in ledningsmålet från några meters håll. Ingen slutforcering att tala om med endast tio gubbar på plan och ”Lövet” vinner matchen efter två bjudningar. GSIF gratulerar ”Lövet” till segern och önskar stort lycka till under den kommande säsongen (dags att ta sej tillbaka till sexan..??!).

Alltid surt att tappa en ledning men GSIF är ändå nöjda med perioder i matchen, framför allt första halvlek. Givetvis finns det ett par grejer att skruva på under de sista träningarna innan säsongspremiären den 4:e april.

Herrlaget förlorade helgens träningsmatch mot Chalmers IS

Herrlaget förlorade med uddamålet (1-0) mot den före detta seriekollegan, som numera husera i division 6A, Chalmers IS.

Första delen av första halvlek är jämn, ställningskrig på mittplan, GSIF har en del sekvenser med bra spel medans Chalmers mest hotar med lååånga bollar i djupled från deras mittback. Senare delen av första halvlek tar GSIF över spelmässigt med ett bra kombinationsspel och ledningsmålet hänger i luften, men bollen vill inte in bakom motståndar-keepern.

GSIF kommer till matchen med stor trupp och till andra halvlek byts det rätt frisk – lite nytt och lite gammalt. Andra halvlek är inte gammal när GSIF bjussar Chalmers på ledningsmålet. Ett missförstånd i GSIFs backlinje serverar Chalmers anfallare som rullar in bollen i öppet mål, ett riktigt skêtmål kort och gott! Resterande del av andra halvlek fortsätter som första halvlek började, dvs kamp på mitten och båda lagen skapar ett par halvchanser var.

Stundtals bra spel sammanfattningsvis vilket är ett kvitto på att vi är på rätt väg, sedan är det såklart en del detaljer som behöver slipas vidare på och förbättras innan serien drar igång den 4:e april.

Nästa match är mot Lövet/Johannebergs IF onsdagen den 20/3, avspark 20:15 på Guldheden södra.

Vi ses där!