Det har inte sprudlat över GSIF denna säsong, men det spelade mindre roll när serietvåan Tynnered var på besök och åkte på sportsligt stryk.
Truppen:
William Illsley
Jonatan Holmér – Alexander Falk Hermansson – Anders Karlsson (K) – Victor Jansson
Joost Algera
Johan Hultman – Martin Sidaway
William Jonsson – Joseph – Oskar Jonsson Löfbom
Bänken:
Sebastian II Andersson, Olle Cimmerbeck, Tom Webb, Joel Larsson, Gustav Magnusson
En stark trupp på pappret, och ett spännande 4-3-3 för ovanlighetens skull gjorde att det hängde ett hopp och en tro i luften denna tisdagskväll. Vi inledde piggt och med hög press, Tynnered kom därmed inte till några ordnade uppspel, och de som väl kom hade backlinjen med Anders i förarsätet bra koll på. I minut 16 kom således också 1-0, vi kombinerade fint längs högerkanten med väggspel, men en till synes för hård djupledsboll till Jospeh fick en att tro att det anfallet var över. Dock hann Jospeh med en glidtackling precis före sin motståndare, glidtacklingen blev en perfekt passning till Martin Sidaway inne i straffområdet. Han gjorde inget misstag, utan placerade säkert in bollen. 3 minuter senare var det dags igen, Anders läste av en höjdboll som skulle dimpa ner några meter framför backlinjen, med full kraft vann han duellen, och nickade från egen planhalva fram ett friläge till Joseph. En elegant lobb senare stod det 2-0.
Efter detta kom en period där William i mål var den som räddade oss ifrån att åka på ett baklängesmål, en dunderräddning på friläge var starkaste intrycket. Tynnerred hann även med ett stolpskott och matade i övrigt in bollar i straffområdet. Alex kände möjligtvis att det gick lite väl enkelt ute på plan och ville skapa lite spänning för åskådarna, så han valde att slå en passning hem till målvakt William med ungefär 0,01 millimeter till godo, William kom först till boll och lyckades, via motståndaren, avfärda möjligheten. De kom lätt runt på kanterna under denna period, men vi klarade av anstormningen. 8 minuter innan halvlekspaus blev det istället 3-0, detta då Jospeh dribblade av ett par gubbar efter en passning ifrån Sidaway och bredsidade in bollen i bortre burgaveln. 3-0 i paus tack vare en gemensam hög press, en jäkla kämpaglöd, stundtals fina kombinationer, en William i mål och en effektivitet vi tidigare saknat.
Tynnered, som hade seriesegern att förlora vid 0 poäng denna afton, kom taggade ut till andra halvlek. Vi hamnade under ständig press, och såg mer ut som 4-5-1 än 4-3-3. Alex och Joel räddade varsin boll på mållinjen, det nickades undan och det rensades farliga inspel. Vi försvarade vårat straffområde som om det gällde liv eller död. Föga förvånande höll det inte i längden att bara försvara, 3-1 kom i minut 61 efter ett inlägg mot bortre där deras gubbe vann nickduellen. Bara 5 minuter senare, efter att vi fortsatt varit under press och sällan fått låna bollen, fick Tynnered straff. Deras tyngsta spelare på plan föll väldigt enkelt och hann även med att dela ut en stämpling, förvisso oavsiktligt, innan dess. Istället för frispark till oss, blev det straff och 3-2.
I detta läge, med över 25 minuter kvar att spela, kändes det väldigt tungt med tanke på hur inledningen hade sett ut. Dock visste vi att om vi fortsatte kämpa för varandra, skulle våra kontringslägen till sist dyka upp. Vi fick betydligt bättre koll på dem efter 3-2 ska sägas, det var inte längre spel mot ett mål och vi var fortfarande i ledningen, ett hopp tändes. Deras bästa läge för kvittering kom efter ett instick mellan våra mittbackar, deras gubbe kom fri ur helt okej vinkel men avslutet lämnade mycket att önska från deras sida. I minut 87 kom sedan det som vi önskade, vårt gyllene läge att stänga matchen. Alex klev in på offensiv planhalva och vann boll framför motståndaren, han spelade förbi en annan motståndare till Joseph som i sin tur la ut bollen till Oskar på högerkanten. Alex fullföljde in i straffområdet tillsammans med ytterligare rödsvarta medspelare. Det skreks för fullt till Oskar att han skulle passa bollen. Men, som vi alla såg, var Oskar smartare än så. Han valde att gå på avslut istället, detta ur en dålig vinkel, men målvakten hade lämnat första stolpen fri och i denna lilla lucka, med utåtskruv slank bollen in. Avslutet var magnifikt och vi hade 4-2. Nu kändes det klart, men Tynnered hann få in 4-3 efter misskommunikation, två spelare gick på samma boll, Tynnered slank igenom, kom fria med William och de fick med sig ett sista tröstmål.
Stor eloge till hela laget, speciellt då det såg som mörkast ut i andra halvlek. Vi slutade aldrig jobba för varandra och höll det positivt matchen igenom. Att hålla det positivt var inte det lättaste. Tynnered spelade inte tufft, de spelade fult. Vi fick utså spottloska och armbåge i ansiktet, medvetna stämplingar på hälsenor och verbala, grova påhopp när bollen inte var i spel, allt bakom domarens rygg. Det var inte lätt att som ensam domare (bra insats matchen igenom) att se allt överallt, speciellt inte när saker skedde utanför spelet. Att vi lyckades behålla lugnet och peppade varandra istället för att fokusera på motståndet var en stor del i att det var vi som bärgade tre tunga poäng, och spelade bort just Tynnered från deras guldchanser.