Chans att säkra kontraktet stod på spel. En märklig mening att skriva då vi ändå håller till stabilt i mitten av tabellen, men en rockad i seriesystemet där fler div 7 ska till gör den ändå rimlig. Truppen som stod för en solid, men i ärlighetens namn tråkig match var följande:

William Illsley

Edvin Johansson – Anders Karlsson – Ludwig Prytz

Christoffer Matshede – Oskar Jonsson Löfbom – Johan Hultman – Martin Sidaway – Rasmus Karlsson

Sebastian Andersson II – Mattias Wångblad (K)

Bänk: Alexander Falk Hermansson, Johan Fredriksson, Andreas Näkne, Mattias Dotevall

Matchen är rakt igenom en ganska sömnig historia, visst fanns det en och annan chans åt vardera håll. Solängen är nära på två hörnor och vi rensar en retur strax framför mål. Själva är vi närmst då Sebbe II kommer före målvakten på en studsande boll i straffområdet och får bollen mot mål. Där dansar den på mållinjen ett tag innan den rensas undan. Wångblad vill ha straff vilket inte är helt orimligt.  Även ett stolpskott från Rasmus i andra halvlek är nära att slinka in. Oskar har ett gyllene läge på en passning signerad Alex men Oskar får inte riktigt reda på fötterna för ovanlighetens skull. GSIF forcerar något mer mot slutet utan att få utdelning, kvalitén i såväl inlägg och de avgörande passningarna är för dåliga. Försvarsmässigt är det gediget i vanlig ordning. Anders är tryggheten själv bakåt och är nu ensamt uppe på flest spelade matcher i år, ping Victor Jansson.

Att halka ner en placering är ingen garanti för att det ska bli negativt kval, men risken finns och det enda som absolut säkrar oss från att utsättas för den risken är att vinna sista mötet mot redan nergraderade BK S:T Jakob. Även Solängen och i högsta grad Chalmers riskerar att åka ner, allt avgörs i sista omgången. Det positiva är att det finns spänning enda in i slutet.