Fyra av fem segrar, hittills en säsong som åtminstone resultatmässigt bådat gott. En poäng bakom toppen inför fredagskvällens drabbning, detta mot ett motstånd som de senaste åren oftast, om inte alltid, har besegrats. Men Solängen har alltid varit tuffa att möta, inte blir det bättre av att servera mål på silverfat till de hungriga Mölndalspojkarna.

Kvällens serveringspersonal bestod av följande:

William Illsley

Jonatan Holmér – Anders Karlsson (K) – Mirko Russo – Victor Jansson

Joost Algera

Ahmed Al-Bena – Rasmus Canfjorden – Elias Eder – Sebastian II Andersson

Hampus Martinsson

Bänk:
Olle Cimmerbeck och Christoffer Matshede

I det stora hela blev detta en ren krigarmatch utan något som helst skönspel från något av lagen. De enda gångerna Solängen var farliga var vid fasta situationer och när vi gav bort små aptitretare titt som tätt. Vi försökte spela vårt spel genom att rulla från egen backlinje, via mittfält för att sedan etablera spel på motståndarnas planhalva. Tyvärr kom vi inte längre än till att försöka denna regniga, mörka afton. Bollar tappades mest hela tiden och felbeslut togs. De små ljusglimtar som ändå lyste upp tillvaron under matchens gång var när ett rakare spel injicerades i mitten av första halvlek, då kunde fram för allt Sebbe II Andersson hota rejält i djupet bakom Solängens knackiga backlinje. Det var så när att det gick hela vägen ett par gånger, men några decimeters marginaler extra saknades tyvärr. Istället serverades förrätten 14 minuter efter bordssittning, detta när en hörna allt för enkelt fick slippa in vid främre stolpen. 1-0 stod sig halvleken ut.

Direkt i andra bytte vi till 4-4-2 från 4-5-1. Mer press ville sättas på Solängens backlinje genom att ha två renodlade forwards. Kanske en god tanke, men resultatet uteblev. Huvudrätten serverades redan i minut 48 efter slarv i uppspelsfasen från backlinjen. Med 15 minuter kvar övergick vi till 3-4-3, men tyvärr serverades desserten strax efter det då en onödig utvisning satte vårt sista hopp om poäng på en skarp knivsegg. Med endast 10 personer kvar i personalstyrkan blev det för tufft att forcera fram något mål, istället drömmålade Solängen in 3-0 via ett distansskott, ridå.

En typisk 0-0-match rent spelmässigt, tyvärr blev bjudningarna direkt avgörande denna gång. Visst skapades det ett och annat framåt, helt ofarliga var vi inte, men efter att ha haft marginalerna på vår sida ett par matcher blev det återigen balans i universum denna fredag. Nu väntar yttersta toppmotstånd i nästa omgång, serieledarna Önnered ska få besök på deras gräsplan torsdagen 23 maj, kl 19.00. Då krävs det ett större gemensamt ansvar och en jävla kämparglöd av samtliga ute på plan om vi ens ska ha en tanke på att ta poäng. GSIF har nu förhoppningsvis permanent stängt sin gratisrestaurang.