Efter förlusten mot Solängen senast där ingenting verkade stämma var det nu dags att möta seriens hittills bästa lag, Önnered. Underdogskänslan var insmugen, men en stark trupp bjöd upp till fantastiskt motstånd. Tyvärr förlust med 1-0, men om detta nu va seriens bästa lag så ingjöts åtminstone ett hopp om en framtid spenderad i toppen av tabellen för Studenterna.

Dagens trupp:

William Illsley

Jonatan Holmér – Anders Karlsson – Andreas Näkne – Victor Jansson

Emil Blücker

Elias Eder – Joost Algera – Mersad Babic – Rasmus Canfjorden

Oskar Jonsson Löfbom (K)

Bänk:
Jacob Nilsson(!), Mattias Dotevall, Olle Cimmerbeck, Mirko Russo

Önnered hade det mesta av bollen i första halvlek. De spelade ett rakt, enkelt och långt spel mest hela tiden. Tyvärr var det den längre bollen som resulterade i 1-0 för hemmalaget. Vår backlinje, som i övrigt gjorde en grym insats, blev lite väl stillastående och missade att falla i tid. Deras forward kom fri, rundade William och satte ledningsmålet i minut 12. Vi vek dock inte ner oss utan kom till åtminstone tre bra skottlägen och ytterligare halvchanser under första halvlek. En kombination av otroligt stabilt målvaktsspel av Önnered-keepern och att våra skott inte höll tillräcklig kvalité resulterade dessvärre till att nollan inte spräcktes. Det ska även nämnas att Önnered skapade en del de också, de va de som tryckte tillbaka oss medan vi fick ligga på omställningar. Likt andra matcher denna säsong hade vi svårt att bygga ett eget spel bakifrån från insparkar, det satte oss snarare i knipa de mesta av gångerna då de gröna pressade högt, vilket skapade en känsla av otrygghet.

Andra halvlek hade en liknande karaktär till att börja med, men ju längre den led ju mer försattes spelet till de soliga öarna Hawaii. Det började bölja mer än surfvågor en stormig dag, chanser utbyttes åt båda håll titt som tätt. Vi slarvade med bollen, Önnered slarvade lika mycket. Omställningar blev omställningar på omställningen. William i mål gjorde en enhandsräddning på en annars bra slagen frispark. Anders gjorde årets glidtackling/skottblock på en passning snett inåt bakåt som William sedan räddade en retur på. Näkne gjorde en sista sekundenbrytning för att förhindra ett friläge. Lika nära som det ibland va att bli 2-0, lika nära var vi att få gå hem med åtminstone en pinne. Victor Jansson hade ett avslut innanför straffområdet som till en början verkade slinka in, men Önnereds-keepern ville annat. Ett par bollar var så när på att skära igenom motståndarnas sista försvarslinje, men fastade på vägen. Till sist, i matchens sista minut slog kapten Oskar en passning mot de djupledslöpande gubbarna Rasmus och Jacob. Jacob hakades upp och hindrades från att komma helt ren med målvakten, en känslig och korrekt fördel gavs av domaren då Rasmus istället fick chansen solo mot målvakten. Avslutet gick mot den bortre stolpen men återigen räddades bollen av matchens bästa spelare. Domaren blåste av, poängen uteblev.

Ett frenetiskt kämpande av samtliga rödsvarta på en väldigt tung gräsplan ledde inte till några poäng denna afton. Men moraliskt var det ändå en seger, vi fick ett kvitto på att vi har alla förutsättningar att slåss i toppen i år då självaste serieledarna på bortaplan gavs en rejäl match, där ett oavgjort resultat hade varit mer rättvist i slutändan. Kul att se Jacob, fjolårets interna skyttekung, tillbaka i truppen. Förhoppningsvis fick han blodad tand och fortsätter säsongen med oss, detta då målskyttet varit ett frågetecken hittills i år. Förlust, men ett fall framåt. Redan på måndag är det match igen, detta mot nykomlingarna Järnbrott som kommer att få smaka på revanschens väntande vrede.