Andra raka segern kom mot FTU som som i våras va det bästa lag vi mött i serien. En otrolig intensitet, kvickhet och offensiv anda gjorde att det då blev förlust med 2-4. Med den bristfälliga uppladdningen inför denna match var känslan till en början att det även denna gången skulle bli tuff. Den lilla truppen som bytte om på en icke inglasad veranda var följande:
William Illsley
Jonatan Holmér – Anders Karlsson – Edvin Johansson
Victor Jansson – Oskar Jonsson Löfbom – Johan Hultman – Martin Sidaway – Rasmus Karlsson
Mattias Wångblad (K) – Hampus Martinsson
Bänk: Alexander Falk Hermansson
Många återbud inför matchen gjorde att endast 11 gubbar var tillgängliga. En blixtinkallad Alex samma morgon som avsparken gjorde denna trupp något större. Men halvskadad, otränad och med en rolig kväll i ryggen satt han där som årets ynkligaste bänk. Matchen var endast 1 minut gammal när vi fick 1-0 i baken, uppförsbacken kändes inte mindre brant nu om man säger så. Dock åt vi oss in i matchen, märkte att så länge vi låg rätt i våra positioner bakåt skapade FTU ingenting. Vi fick rätt mycket tid till att hålla boll på mittplan vilket gjorde att vi även kunde etablera spel framåt. Wångblad vek vid ett tillfälle in likt Aubameyang från vänster strax utanför straffområdet, detta halvvägs in i halvleken. En hård bredsida skruvades i ribban. I minut 38 tog vår käre kapten Wångblad en fantastisk kamp vid offensiv hörnflagga. På väg ner i backen av en tackling fick han en tå på bollen, höll den i spel och avancerade längs kortlinjen. Snett inåt bakåt dök Sidaway upp och tryckte distinkt in 1-1 med en bredsida. ”Sidaway is the new way!”, skanderades av publiken.
Andra halvlek såg ungefär ut som första, lågt tempo (väldigt lågt jämfört med vårens match mot FTU) där vi låste det bakåt. Tyvärr tog FTU ledningen på deras enda chans i andra halvlek. De vann en nickduell, smet förbi backlinjen och 2-1 var ett faktum. Det mest underbara med detta målet var responsen från oss. 6 minuter senare stod det 2-3 och vi var i ledningen. Kvitteringen kom från Oskar som gjorde sitt första mål för säsongen, detta på ett långt inkast som efter ett par vunna dueller spelades in till just nämnde Oskar av Hampus. Oskar verkade till synes ta alldeles för lång tid på sig, men i sista stund drämde han in 2-2 från nära håll. Wångblad stod sedan för assisten till ledningsmålet som Hampus välplacerat satte intill ena stolproten. Inget hårt skott, men precision var viktigare. Med 20 min kvar var det närmare ytterligare mål från vår sida än att FTU skulle kvittera. Rasmus prickade bl a stolpen från en halvmeter.
Tunn trupp, dålig uppladdning utan omklädningsrum och chans att fylla på vatten i kombination med att FTU från i våras var det bästa laget vi mött i år, gjorde att det inte var mycket som pekade på att vi skulle plocka alla 3 pinnarna denna gång. Men detta är utan tvekan säsongens skönaste vinst där vi visar upp en fantastisk moral, kämpaglöd, defensiv, laganda samt flertalet skapade chanser där vissa även gick i mål. Tabellen börjar så smått rättas till och vi klev precis upp på den övre halvan igen, samt Chalmers är passerade. Hällesåker står för nästa motstånd lördagen 29/9, de är 4 poäng före. Nu avslutar vi säsongen snyggt och blickar uppåt i tabellen. Det finns fortfarande fler lag att käka upp.
GSIF 3 poäng!